Rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn
Rådets förordning (EU) 2019/1111 (Bryssel IIb-förordningen) ersatte förordning (EG) nr 2201/2003 (Bryssel IIa-förordningen) från och med den 1 augusti 2022. Denna nya förordning är endast tillämplig på rättsliga förfaranden, officiella handlingar och förlikningar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar den 1 augusti 2022 eller senare.
Bryssel IIa-förordningen är fortsatt tillämplig på rättsliga förfaranden, officiella handlingar och förlikningar från tiden före den 1 augusti 2022 och som faller inom denna förordnings tillämpningsområde. Ytterligare information om Bryssel IIa-förordningen: nationell information och webbformulär.
Bryssel IIb-förordningen gäller mellan alla Europeiska unionens medlemsstater med undantag för Danmark.
I Bryssel IIb-förordningen fastställs vilka domstolar som är behöriga att besluta i mål om föräldraansvar eller äktenskapsmål, om internationella inslag föreligger.
I förordningen föreskrivs också att ett avgörande som har meddelats i en medlemsstat ska erkännas i övriga medlemsstater utan något särskilt förfarande. Ett avgörande i ett mål om föräldraansvar som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbart i den medlemsstaten ska vara verkställbart i de andra medlemsstaterna utan att någon verkställbarhetsförklaring krävs (exekvatur).
Den kompletterar och förstärker dessutom 1980 års Haagkonvention genom att fastställa regler för samarbete vid föräldrars bortförande av barn mellan medlemsstaterna.
Varje medlemsstat ska utse minst en centralmyndighet som ska bistå vid tillämpningen av Bryssel IIb-förordningen.
I Bryssel IIb-förordningen föreskrivs nio standardformulär. Nationell information om Bryssel IIb-förordningen finns här.